Det fungerar sällan med en NAS eller ett SAN. Det behövs dedikerade lösningar för just videoredigering. Det är flera små saker som sker i bakgrunden på dessa servrar som ser till att det faktiskt fungerar att redigera i nätverket. Speciellt om det är flera redigerare på samma media samtidigt, i samma projekt.
Datorerna som kopplas till nätverket kan vara Mac eller Windows, bärbara eller stationära. Ofta behöver man en dedikerad switch, men i några fall kan man koppla "direct connect", direkt på nätverkskort i servern.
Bäst på marknaden i fråga om säkerhet och support är ändå Avid. Dom är inte billigast, men dom erbjuder en BRA support värd namnet. Nästan som en extra försäkring och ett "sova gott skydd". Avid har hållit på så länge med detta att dom kan det fullt ut. När dom certifierar ett system så har dom testat i verkliga scenarior över många redigeringar innan det släpps ut på marknaden. Följer man deras specifikationer så vet man att det fungerar. Men det blir också lättare att felsöka för att det finns en så mångårig erfarenhet och dokumenterade installationer ifrån så enormt många användare. Tidigare hette Avid's serversystem Unity och ISIS. Den nya serien som kom i år heter Avid Nexis. Bättre prestanda, större yta och till lägre priser.
En annan intressant tillverkare av delad lagring är amerikanska Promax. Deras lilla server Platform Portable kan dela ut befintliga diskar som kopplas till servern. Har du en Promise Pegasus t.ex. så kan man koppla in den med Thunderbolt till servern och sedan kan alla redigerarna komma åt filmklipp etc via nätverket. Den kan mycket mer än så, bland annat kan den koda om alla inkommande klipp vid ingest till lågupplösta filer som kan följa med i ett arbetsflöde till t.ex. arkivlösningar där de högupplösta klippen hamnar på LTO backup. Omkodningen görs då i bakgrunden på servern och belastar inte redigerarnas datorer. Platform Portable kan även användas utan switch, att man kopplar redigeringsdatorerna direkt mot servern.
Bredvid sin delade lagring kan man komma att behöva en nearline storage. Får man fullt i sin delade lagringsserver så kan det vara kostsamt att direkt bygga ut den diskytan. Många väljer då att bygga ut med en nearline storage istället. Detta är en stor billigare yta per TB där man mer lagrar media snarare än att man klipper ifrån den. För att automatisera delar av arbetsflöden med nearline är det oerhört viktigt att man har koll på metadata. Vilket klipp och musik hör till vilken timeline, i vilken ordning, tillsammans med vilka textskyltar etc. Ibland behövs det extra programvaror bara för att hålla reda på alla klipp. Kalle kanske har lagt det sista extra klippet man filmade på sitt skrivbord, lokalt på sin dator, istället för att kopiera över det på redigeringsservern. Det blir inget bra när man två månader senare behöver återskapa sekvensen för små snabba ändringar och Kalle's klipp helt plötsligt är borta.
Även arkivlösning kan komma att behövas. Hårddiskar har en begränsad livslängd och behöver man lagra säkert över många år så kan LTO band eller Optical Disc Archive vara nödvändigt. Även här är det oerhört viktigt med metadata. Om inte arkivet är sökbart så är det inte mycket värt. Det finns flera programvaror som kan hjälpa till så att alla beståndsdelar i produktionen säkert hamnar över i arkivet, och är sökbara. Kanske behöver man lite snabbt justera en liten detalj i en film, då kan det vara bra att bara behöva återställa just den tidlinan ifrån backupen istället för hela projektet.
Kontakta Digital Video Tools för en genomgång vad just du kan komma att behöva i fråga om delad lagring för videoredigering. Vi kan erbjuda en helhetslösning med allt ifrån val av lämpligt system till installation och kabeldragning för videonätverket. kontakt at dvtools.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar